Begravningen i fredags va nästan det absolut jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv. Tårarna kunde inte sluta att rinna, och dom rinner bara jag tänker på det. Är inne i en sån där känslig fas nu, allt är bara skit, och jag gråter för minsta lilla. Men det blir väl så när man har mist någon som stod en väldigt nära, depression. (?)

Pallar inte att något går emot mig, har bara lust att gå ut i skogen och skrika ur mig allt.
Hoppas bara det går över snart, för så här orkar man inte ha det länge till.

R.I.P my friend <3
-KittyCat-